Det var en gång en mycket speciell tjej vid namet Maria Linnea Seger. Hon var en såndär svensk tjej med ADHD. Men mycket smart var hon också. Hon älskade att varje dag filosofera om de mest djupa tankar som någon någonsin skulle kunna tänka på. Hon har en speciell dröm men den berättar hon inte för någon.. Den är för hemlig. Förr var hon väldigt omedveten om vad kärlek var och vad känslor för killar var, typ. Men sen så en vacker dag så fann hon sin prins, han fick henne att förstå vad kärlek var och hon började genast tänka.. igen, fast om kärlek dåra. Att kärlek är ens bäste vän. Att i början handlar allt bara om utseende, attraktion. Att man har roligt flörtar, smsar. Men efter ett tag så är det inte utseendet man prtoriterar först och man håller inte på att messa hela tiden, för det handlar inte om det då. Då handlar det om att kunna vara kompisar samtididigt som man är kär, kunna umgås precis som man gör med sina bästa vänner. Man är inte kär i utseendet utan personen i helhet. Det spelar alltså ingen roll om du är svart, vit, brun, gul, bara har ett ben, är blind eller whatever det har ingen betydelse. Att kunna få sånna känslor för någon är så otroligt mycket värt, och som person att känna sig älskad på de viset är som att känna sig fri och och stolt. Man blir så stark som människa - att kärleken är ens bäste vän!

Maria skriver ut, SLUUT!